Danska Nørrebro Brygghus släppte vid senaste Systembolagsreleasen två olika öl – dels barley wine’et Little Korkny samt La Granja Stout och det är den senare som nu har provats. La Granjan är en så kallad sweet stout (mindre rostat torr karaktär till förmån för en len och lite mjölkartad stil) där man adderat kallt vatten som runnit igenom ekologiskt mexikanskt kaffe. Genom att addera kaffekaraktären på det här sättet får man en mildare och diskret kaffeförnimmelse än om man använder rostat kaffe under själva processen.

Jag kikar lite närmre på flaskan och ser att det står “”Tap 29/10/10, MHT 26/10/12” så om jag inte förstår det helt fel så är ölet tappat den senare delen av 2010, blir i så fall intressant att se hur detta har påverkat ölet.

För er som inte har lyckats prova ölet än eller vill prova det så finns det runt 400 flaskor kvar i Sverige, de kostar 94,90 för en 60cl flaska och var de finns ser ni här (går att beställa dem annars via bolaget).

Nørrebro Brygghus La Granja Stout

Utseende: Lite urvattnad mörkbrun vätska, chokladbrunt skum som dör ned rätt snabbt.
Doft: Mjölkchoklad, söt- och saltlakrits med karamelltoner, doftar rätt “tunnt”. Känner också en komplext inbunden arom med chilisting och blåbär.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt mild i munnen och rätt lagom kropp. Rund len känsla i munnen med smak av choklad, söklakrits men också lite karamellsöta toffeesmaker. Kaffesmaken tycker jag är rätt anonym men man känner av det bittert rostade tonerna. Mjölkchoklad och lakrits räcker en bit, men det blir snabbt tröttsamt tycker jag, tyvärr.

Betyg? – Bra. Kanske lite för mild för mig och jag tror det är som det står att den passar bra till desserter, kanske mer än som fristående öl. Nørrebro gör riktigt bra öl och det här är inget undantag, men tyvärr faller den mig personligen inte i smaken. Sweet stouts kan vara lite varierade i sina uttryck tycker jag och det är ibland svårt att hålla en bra balans. Här finns balansen men jag tycker någonting annat saknas.

Som vi hint’at om en tid, men först nu kan avslöja så kommer en av våra förebilder inom ölvärlden hit till Sverige. Såklart pratar i om gentlemannen och ölgurun Garrett Oliver, mannen som tagit Brooklyn Brewery ett steg längre och både skrivit “lätta” liksom mer komplicerade böcker om öl, liksom i flera år har hållit föreläsningar och provningar med öl och mat, öl och ost, öl och vin etc.

Det är alltså inte bara The Chili Food Experiment eller att Brooklyn nu lanserar sin Brooklyn East India Pale Ale på fat i Sverige som är nytt för i år – utan nu kommer deras ledgestalt åter hit efter förra vårens uppskattade besök.

Garrett kommer att komma till Sverige 25-27e april och som vi klurigt (eller inte) gett aningar om så kommer ett par spännande events att äga rum i Stockholm under dessa dagar. Det första eventet är nu nästintill helt klart och vi på Manker Beer kan stolt och förväntansfull presentera för er en Tap Takeover Tap Special (är faktiskt “bara” 6st fat)  på Akkurat i Stockholm ,kvällen den 27e april. Garrett kommer att närvara och  presenterar ett par av sina öl på fat. Sett till de öl som kommer så är det öl som inte bara når andra sidan Atlanten för första gången utan som också lämnar Brooklyn och Manhattan för en premiärvisit i världen bortom det trygga hemmet. Om inte det är ett bevis på att Sverige är uppskattat av Garrett så vet jag inte.

Kikar vi på ölen som kommer att finnas påkopplat på Akkurat nedan, och på de öl som kommer att dyka upp under dessa dagar men inte är listade nedan så är det enda vi kan säga – besök Stockholm dessa dagar om du gillar the Brooklyn Brewery. Vissa av ölen som kommer att anlända är så exklusiva att de bara serverats någon enstaka gång överhuvudtaget medan andra är åldrade rariteter eller speciella på många andra sätt.

På fat på Akkurat (preliminär lista)
Blast
Companion
Mary’s Maple Porter
Dry Irish Stout
Radius
Bitter

Missa inte vår intervju med Garrett från i våras
Manker Beer Tv – Episode 1 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery

Vipps hade man druckit ett par av de sista julölen som stod kvar hemma i förrådet när det blivit dags att gå igenom påskölen som släpps nu nästa torsdag, den 15e mars. Som jag sa tidigare i samband med vår- och specialsläppen den 1a så är det en väldigt ölcentrerad månad på systembolaget med hela 4 olika släpp.

Nu kanske den kräsne påpekar att påsksläppen är som julsläppen – fast lite tråkigare, det är ungefär samma öl som kommer år efter år och det är ofta få som verkligen sticker ut.  Fast måste man se det så? Själv tycker jag att jul- och påskölssläppen är bra då de lyfter fram “riktig öl” som många vågar prova på varpå de sedan kanske plockar en till Mohawk, St Eriks eller Oppigårds vid ett annat tillfälle. Ofta är det så ölintresset skapas och det ska vi uppmuntra snarare än att tjata om, vi riktigt ölfrälsta har ju redan öl så det räcker hemma.

Vad är det då som kommer nästa torsdag? Jo, bland annat en helt ny öl från Mohawk – en svart IPA utan alltför bränd karaktär som vi båda är spända på. Sedan släpper ett av M2s nya favoritbryggerier efter sin tid i Göteborg under vintern – Dugges – en påsköl som vi hoppas ska vara stabil, men också med något “lurigt” i. Dugges gamla Påsköl var en av de påsköl jag sist verkligen hyllade, så hoppas att den är lika bra i år. För min del är jag spänd på Sigtunas Easter IPA, efter att deras vår- och sommar IPA’s varit väldigt bra två år i rad känns det fint med en humlig påsköl. Glöm inte då Hornbeer Happy Hoppy Easter som släpptes den 1a mars men som också är en “påsköl” och hade bra humlekaraktär och smak. Även Sigtuna Easter Ale var en öl jag tidigare gillat med fräsch humlesmak, bra i år igen?

Även St Eriks (Påsk Ale), Nynäshamn (Pumpviken), Oppigårds (Easter Ale), Nils Oscar (Kalaspåsköl) och Jämtlands (Påsköl) är påskklassiker som likt under julen bör provas – de levererar alltid vad de ska. Men ofta kan de också ha det där som gör att jag inte är något stort påskölsfan. Påsköl för mig är maltiga, nedtonade öl som ska fungera bra med mat. De är bra dryckes- och sällskapsöl, men smakmässig håller de sig ofta inom en viss ram. Jag får nog ha en större påskölsprovning och motbevisa mig här.

Jag vill också slå ett slag för Raasted Forår, en american pale ale som kan var lätt och smakrik (grape och såhär då solen varsamt slänger ut sina bländande strålar. Kan fungera bra en solig dag tillsammans med Saint Landelin Bière de Pâques (en Bière de Garde) med karamell, hö och torr humle.

2012-03-15, Påsklansering

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)
® Manker rekommenderar
® M2 rekommenderar

T9 1301 Saint Landelin Bière de Pâques Frankrike 750 46,90
T9 1302 Dugges Easy Easter Sverige 330 17,90   ®
T9 1306 Sigtuna Easter IPA 2012 Sverige 500 31,50 ®
T9 1315 Sigtuna Easter Ale Sverige 500 24,90
T9 1327 Mohawk Oxymoron Black IPA 2012 Sverige 330 25,80   ®®
T9 1328 S:t Eriks Påsk Ale Sverige 330 17,90
T9 1330 Pumpviken Påsköl Sverige 500 29,80
T9 1338 Bryggmästarens Påsköl Sverige 500 14,00*
T9 1345 Oppigårds Easter Ale 2012 Sverige 500 26,50
T9 1375 Three Hearts Påskebrygd Sverige 500 16,00*
T9 1385 Mariestads Påskbrygd Sverige 500 17,00*
T9 1390 Raasted Forår Danmark 330 23,90
T9 1393 Nils Oscar Kalaspåsköl Sverige 330 19,50
T9 1395 Blåkulla Påsköl Sverige 500 24,40*
T9 1399 Jämtlands Påsköl Sverige 500 25,30*

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Under vintern har det tisslats och tasslats om vad som sker nere i Danmark på Amager Bryghus. Det började med en kommentar på Facebook och har nu slutat i en samarbetsöl mellan svenska Omnipollo (Henok Fentie) och danska Evil Twin (Jeppe Jarnit-Bjergsø). Eller vad sa jag nu, en samarbetsöl? För det är helt fel – det som ölfantaster klurade om visade sig inte vara en öl, utan två. Den ena en “vanlig ljus IPA” medan den andra är en svart IPA. Precis som med ett spel av Russian Roulette kommer du inte kunna särskilja dem då flaskorna är märkta med samma etikett. De är dock bryggda under samma dag men där Henok skött om den ljusa och Jeppe fostrat fram den mörka – så det blir lite som ett lotteri i lotteriet.

Vi tycker det här samarbetet är både intressant och oerhört spännande av flera orsaker, där kanske den främsta är att det inte är så ofta vi ser svenska bryggare göra sådana här projekt överhuvudtaget. Jag frågade Henok om samarbetet under en träff i vintras och han berättade då att han redan första gången han drack Jeppes öl 9th Symphony (en vitvinslagrad Belgisk strong ale) föll för den och insåg hur lik den var hans egen Leon (belgisk ale med champagnejäst och lite mer humle än vanligt). Henok berättar vidare att han varit med om många balla ölsammanhang runtom i världen med att dessa 48 hektiska timmarna i Köpenhamn troligen slår det mesta. Vi låter honom här “kort” själv berätta om hur bryggprojektet genomfördes, vilket nog får oss alla att vilja säga upp vårt vanliga jobb och satsa på ölsvängen istället.

Efter nästan ett års planering åkte jag tillslut ner till Köpenhamn. Jag möts av Jeppe (världens 52:a bästa bryggare och en av de mest gästvänliga människor jag känner) på Kastrup. Efter ett obligatoriskt besök på Mikkeller bar kommer vi hem till Jeppe. När jag hänger av mig i mitt rum blir jag varse om att jag ska sova bredvid ölkällaren. Eftersom att jag en gång har tillhört den typ av ölnörd som spanat på folks ölkällare på youtube ber jag prompt att få kika. Föreställ er att ni hade tillgång till en stor del av mikrobiraflödet som kommer in i Europa under 10 års tid, och att ni har möjlighet att ställa undan ett par flaskor varenda gång någonting extra kul kommer in – då har ni Jeppes ölkällare. Öl jag hittills bara haft möjlighet att läsa om korkas därefter upp på löpande band.

Kl 6.30 morgonen därpå beger vi oss till Amager Bryghus (världens 58:e bästa bryggeri) och brygger ett öl var, en ljus IPA och en kolsvart. När vi är färdiga har det gått 17 timmar. En av anledningarna till att det tog så lång tid är att Amager precis har installerat ett nytt bryggverk och RR blev 15/16 brygd i turordningen (samma bryggverk som Ölvisholt har, Mankers note).

Om jag är nöjd med resultatet? Återigen med risk för att få en round kick av Jante. Tillsammans med Hökarängen IPA från Pang Pang höjer Russian Roulette ribban för vad en svensk IPA är. Ljus som kiss, besk som klorofyll men ljuvlig som en första kyss. Skål!

Ölet släpps officiellt imorgon runtom i landet då krogarna kommer börja servera den, vilket firas med en liten get together på Bishops Arms Linnégatan i Stockholm där vi kanske får se både Henok och lite andra bryggare och ölfolk dyka upp och prova ölet. Ryktet går även att Stockholmarna kanske borde avlägga en visit redan under kvällen, om inte för att det är ett riktigt bra ställe med prisvärd gastromat så för att de har “riktigt bra öl” ikväll. Men nog med snack och historia nu, ölen är ju vad det hela handlar om…

Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (ljus)

Utseende: Citronljuicegul något disig vätska med rent vitt skum med minimala bubblor och en mjäll topp som glänser vackert i solen innan det sakta lägger sig som ett litet skyddande lock ovanpå vätskan.
Doft: Superfräsch citus och söt grapearom, kanske också blodapelsinen som ligger däremellan med lite sötare sursyrlig arom. Ört- och ljust kryddig arom av det vita från citrusfrukterna och mer grape (mer åt sweety och blodgrape) men också en gräsig arom som påmminer om en annan grön kotte.. Eller så är det vad som blir med ljus citrus, grape och en ljus kryddig malt. Doftar lika gott oavsett.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Wow, kanske är det solen som skiner in på mig medan jag dricker, kanske är det ölet. Men det här smakar sommar-IPA av bästa sort. Beskan är dessutom rätt torr med samma citrusbetoning som doften hade och det stramat åt väl i efterbeskan, men inte på det överhumlade fruktbeska sättet utan mer på det syrligt torra – vilket jag har börjat falla helt för. Det strama i munnen sitter kvar en stund och först kring mitten av munnen man avslutar längst bak, vilket lurar dig att tro att den är snällare än vad den är. Håller du kvar ölet i munnen runt 10-15 sekunder försvinner sakteligen citrusen och lite fruktig och mer blommig smak dyker upp, som straff får du dock läder som insidan av munnen.

Betyg? –Bättre(+). En fräsch och balanserad IPA med en lagom, ljus, maltbas som ger extra kryddighet åt humlens gräs- och citrussmak. Det här är en vår- och sommaröl som är snäll men ändå krävande med dess beska och torra stramhet. Jag gillar och tror att det är fler än jag som kommer tycka att den är riktigt fin, föredrar du mer tydligt beska tropikbomber är den kanske lite annorlunda, men ändå något du kan tycka om.

Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (mörk)

Utseende: Första tanken är att jag häller upp en stout med dessa chokladfärgade och till synes rätt tjocka chokladbruna skum. Den mörkt lervälling brunsvarta vätskan spär på det och allt påminner om choklad. Men skummet försvinner och lämnar rester längs glaskanterna.
Doft: Doftar friskt om rostad och bränd malt, eldade gräsplättar och mörkrostat kaffe men också kryddig humle, precis som i den ljusa. Halvmörk choklad och svedd humlekåda. Överlag en balanserad arom jämfört med vissa (ofta) amerikanska black IPAs som går mer all in och som rätt ofta förlorar på det.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Choklad och bränd malt, bränt gräs och eldad humle. Oljig humlekåda (den brända black IPA-typen) med citrus och den kladdiga beskan jag brukar tycka dessa öl kan ha. Även här sitter efterbeskan som är en mer traditionell citrusbeska kvar länge, långt inne i munnen. Den har en mörk torr citrussyrlighet istället för den tidigare ljusa diton och även här passar det sig väl till ölet.

Betyg? – Bättre. En stabil bra black IPA som inte tar i för kung och fosterland och än viktigare – har tydlig koppling till föregående ljusa IPA. Den känns inte för mörk eller för bränd utan det är med väl avvägda avvikelser från den ljusa RR som resultatet blir en potent men ändå balanserad mörk IPA som nog kan fungera bra som instegs öl bland mörka IPAs.Spontant tror jag vissa kommer bli lite besviken på främst den mörka IPA’n som inte är lika extrem som många amerikanska ditos, men där den som provar ölen missar att det är den ljusa IPA’n med med lite modifikationer och inte “vilken black IPA som helst” – lite Dr Jekyll och Mr Hyde.

Under hela tiden jag provar de båda ölen sitter jag med lite gruyere, en ost som lämpar sig ypperligt till IPA då dess fetma parerar beskan väl och släpper fram fruktigheten från humlen. Nu vet jag inte om det är för att jag har en stundade förkylning eller för att den ljusa RR är lite mer citrusblommig, men jag tycker nu den mörka RR passade bättre till osten där det kom fram fina rostade smaker från mötet. De båda ölen är välhumlade med Centennial, Citra och Simcoe och karaktären (kryddigt gräs, citrus och grape) är verkligen vad som tydligt sticker ut, med andra ord har de fått ut precis rätt egenskaper av humlen.

Det intressanta med Russian Roulette är inte att det är två olika öl – utan samma, men mörk och ljus och det känner man och jag tror att mycket av det receptmässiga pusselläggandet gick ut på att ta fram ett recept som kunde leda fram till detta.  Det är nog det jag imponera mest av, att du fått fram Jag avslutar det hela med att göra en Yin och Yang (blanda ölen 50/50) vilket ger mig en än mer blommig och ljus mörk IPA, prova det med de sista slurkarna – jag tyckte det funkade bra.

Årets Linköping Beer Expo kommer husera på Tornet Konferens & Restaurang, en inte alltför lång promenad från Centralstationen och går av stapeln på självaste St Patricks Day, alltså den 17e mars. Mässan har i år lite annat upplägg då den är uppdelad i två pass – 12-17 och 18-23 och som ni ser så är det en timmes “break” däremellan för att ge utställare, besökare och övriga att vila ut lite och ladda batterierna. Priset ligger på 150 kr per pass (inkl avgifter och provningsglas, köp biljett här) och för ölkuponger som köps på plats (kan också förköpas) får du lätt byta till dig ett stycke öl.

Vi kommer självklart släppa en av våra “inför”-guideer väl i tid inför mässan, men avvaktar några dagar till i väntan på att fler av utställarna kommer släppa sina listor på vad för spännande de tar med sig. Jag måste (faktiskt) rekommendera den här sidan där ni ser de ölprovningar som kommer ske under mässan, där det finns något för alla. Se bara på bilden här nedan.

Jag frågade mässgeneralen Richard Lindblad lite om årets mässa för att se vad som ändrats, vad han ser mest fram emot och varför alla borde köpa sig en biljett till Linköping och spendera dagen bland Sveriges mest framstående bryggerier, ölimportörer och övriga utställare. Linköping Beer Expo växer på i samma takt som ölkulturen i Sverige utvecklas, vilket är rätt stadigt och det är kul att se hur mässor också börjar växa och bli en plattform där besökare, utställare och bryggare kan mötas och umgås.

• Vad har ändrats/förbättrats/gjorts sedan i fjol

Vi har bytt lokal, den gamla renoveras (behovet fanns verkligen!). Vi har börjat sälja biljetter och ölprovningar online. Jag har försökt att ytterligare öka fokus på öl på hemsidan med t.ex. en ölguide (mer tillkommer) för att alla ska känna sig hemma, både erfarna och nybörjare. Vi har ytterligare breddat utbudet av ölprovningar för att det ska finnas något för alla! Vi har också flera nya utställare såsom Motala Brygghus och Doorstep Brew som har premiär på mässan.

• Vad ser du främst fram emot i år

Ojoj, det ska bli kul att prova den nya lokalen! Jag ser som vanligt fram emot att kunna erbjuda alla ölälskare, nya och gamla, en riktigt kul och trevlig ölupplevelse precis som jag skulle vilja ha den! Det ska bli spännande med att prata med Doorstep Brew, det vore riktigt kul om det kunde slå!

• Hur du ser på ölutvecklingen i Sverige sedan i fjol

Det känns som det bara blir mer och mer fokus på kvalitetsöl! Det är kul att så många mikrobryggerier dyker upp överallt, det bäddar ju för en bra och stark svensk utveckling av kvalitetsöl. Det är också kul att bolaget, för en gångs skull, ligger i framkant på det med mobilapp och (ev. snart) möjligheten att beställa enskilda flaskor av alla mikrobryggerier. Det sätter deras öl och Beer Expo i ett helt annat ljus då du kan köpa hem den öl du provat flaskvis, så det är spännande.

• Vad dricker du själv helst för typ av öl

Man är ju en sån där periodare, alltså att det går i perioder vad man gillar! =) Just nu är ja nog lite åt det sötare hållet, så gärna nån god belgare, en schysst barleywine eller en lagrad imperial stout kanske.

• Slutligen, varför ska man absolut inte missa årets Beer Expo

För att man sällan får chansen att besöka en hantverksmässig mässa med hantverksmässig öl! Gillar man att mingla, ha det trevligt och ha möjlighet att gå på bra ölprovningar; allt detta med god öl så är Linköping Beer Expo inte att missa!

Häromdagen fick jag möjligheten att prova två olika hembrygder från Leif, en av upphovsmännen bakom ölbloggen “Vicke 728″ som brygger öl under namnet Dead Head Brewery. De öl som kommer provas är dels deras deVil doWn uNder AustRalian IPA samt deras goldingshumlade bitter. Spännande.

Jag bad Leiuf berätta lite om sig och sitt ölintresse och ölintresset lades runt 2007 genom Sierra Nevadas Pale Ale och sedan var det in i ale’ens förlorade land. Några år senare på en ölprovning hemma hos ett par vänner och medan de höll sig mer in till whisky så provade Leif lite mikrobrygda öl från Nynsäham (Bötet, Dragets Kanal och jubileumsölet). Efter det så föll intresset på som det brukar göra varpå det blev mer frekventa besök på Systembolaget och dess ale-hylla.

För dryga året sedan kom tankarna om att brygga eget öl och ett presentkort hos Humlegården möjliggjorde inköpet av lite basutrustning och EKG-humle och den första ölen gjordes kort därpå. I samband med ölbryggningen så startades även bloggen upp som ett sätt att bibehålla och fördjupa sitt intresse. Efter första bryggden har det blivit en mörkare novemberöl, en Belgisk julöl, en samarbetsbryggd med Ölklubben i Kalix samt Beardlord, en american strong ale med amarillo och cascadehumle.

Första ölet att provas var IPA’n på 6,9% – bryggd på pale- vienna och enzymmalt medan den i humleväg har Galaxy och Summer där den tidigare av de två står för den rejäla torrhumlingen. Denna följs av bittern på 4.5% humlad med enbart Goldings där humle adderats under 55 raka minuter.

Dead Head Brewery deVil doWn uNder AustRalian IPA

Utseende: Grumlig brundisig vätska med poröst tjockt skum med minimala till medelstora bubblor. Kunde vinna på att bli klarare och få ett tjockare skum. Men är det en hembryggd så är det.
Doft: Doften däremot, stor fräsch fruktighet med lika mycket passionsfrukt och stjärnfrukt som dold persika och citrus. Gillar verkligen hur den går mellan fräsch tropisk frukt till citrusens lite rough’are arom. Doftar verkligen bra. Kanske att det är någon maltarom som avslöjar att den är hembryggd.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite porös och lätt i munnen men ändå med fin kropp där beskan kommer in och ger mer munkänsla, börjar riktigt bra. Beskan känns rejäl utan att det blir vare sig obalanserat, att den tappar kropp eller att något sticker iväg. Smaken har även den samma mix av citrus, citrusskal och “grapevita” (det vita innandömet under skalet) där det sistnämnda ger en fin, och kännbar, efterbeska med mer grapetoner än frukt. Efterbeskan är lång och bra och precis lagom. Enda minuset är också ett plus, det är att de tropiska smakerna är lite korta, de finns där i början och när man letar efter dem men “mellanregistret” kommer lite snabbt vilket gör ölen “kort”, eller snarare kortare än vad man önskat. Man märker att beskan är väl dold för på sista slurkarna är munnen strävare och smakerna svårare att identifiera och ölet blir mer grapecentrerat, men fortfarande väldigt bra.

Betyg? – Bättre-. Ett snällt betyg till en riktigt bra IPA. Som hembrygd är den oerhört långt kommen. Skulle den varit renare till utseende och bara hållit kvar i de tropiska frukterna lite längre så hade det inte vart ett minus med. Det går nog att finna mer saker som kan finjusteras och byggas vidare på men spontant tycker jag att upplägget här är klockrent.

Dead Head Brewery Single Hop Bitter

Utseende: Något mörkare brunröd tjock orangefärgad vätska där skummet har mini-mini bubblor med en gräddigt tvålig topp.
Doft: Doften är av golding med sin tvål-o-gräs arom med aningar av alejäst och mögelost. Jämför man med andra öl med stora givor av goldings så tycker jag att den här har mer fruktaromer och mer frukt. Här har man vunnit på att gå lite extra all-in med doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken är en fruktigare och fräschare bitter där beskan är måttlig men passande och det lite mögliga unkna ändå finns  En fruktigare o ngt fräschare mögelost o gräs. Slutar med lite saftiga päron, gärs och örter.

Betyg? – Bra+. Även denna är riktigt bra. Drickbar och en spännande mix av aromer och smaker. Trots att den bara har goldings som humle så känns den mer som en amerikansk version av en Drickbar o lite spännande fruktmix.