Efter första etappen på vår Dogfish Head-tävling med magnifika priser som vi startade och skrev om här så har vi nu vår första delvinnare – Mats Rubin.

1'a Mats Rubin

Hans foto var det som under tävlingsperioden fick flest röster/likes följt av 2’an Erik Rova och sedan på 3’e plats Kristoffer Krogerus. Stort tack till er och grattis till Mats (maila gärna mankerbeerblog@gmail.com för mer info). Tävlingsbidragen presenteras här bredvid.

Manker Beer ligger dock inte på latsidan utan kör nu direkt igång med deltävling 2 och samma förutsättningar som förut.

Deltävling 2 – bidrag:
Bidrag 1- Viktor Nyman
Bidrag 2- Darren Packman
Bidrag 3- Fredrik Balder
Bidrag 4- Ölhunden.se

Tävlingsinformation:

Fotografera en av de öl vi omnämnt under 2011 (det finns ju en del att välja på, välj er favorit!?) på ett tokroligt, festligt, fenomenalt vackert, eller bara fullkomligt galet vis och posta på vår Facebookvägg, antalet tävlingsbidrag per deltagare är helt obegränsat, ju fler bidrag desto roligare!

2'a Erik Rova

Under 4 veckor med start 2012-01-10 (fas 1 slutar 15/1) kommer den bild som fått flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till finalen som startar 2012-02-06, där ni som läsare kröner vinnaren genom samma princip  – den bild som får flest like’s vinner det signerade förstapriset.

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som du vill så länge man ser vilken öl det är!

3'a Kristoffer Krogerus

Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Så börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj! Vi firar och firar stort.

Så andra omgången pågår mellan måndag 16/1 och söndagen 22/1. Tävla på och låt bästa bilden vinna! Ni kan lägga upp hur många bilder ni vill och även ni som varit med i första omgången är välkomna att åter delta.

Mer Dogfish Head på Manker Beer:
Manker Beer TV – Guided Tour of Dogfish Head Brewery
MankerBeer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Dogfish Who?
Manker Beer goes to Dogfish Head
Kvällsnotis: Vi svenskar och pumpaöl? Dogfish Head Punkin Ale
Trött eller bara hype’ad? Dogfish Head 60 Minute IPA
Dogfish Head Red & White – Sista stora flaskan ryker
Årets första öl, börjar bra, Dogfish Head Black & Blue
Tuff men snäll – Dogfish Head Olde School Barleywine
Manker går på finsk språkkurs – Dogfish Head Sahtea
Sam gör det (konstigt) igen – Dogfish Head Theobroma
Dogfish Head Fort och Sigtuna Black October
Dogfish Head Squall IPA, ännu en gång blir jag imponerad

Dagen innan Copenhagen Beer Celebration (Mikkeller nya ölfestival i Köpenhamn den 11-12e maj)  så håller Drikkeriget en spännande öl-och-mat-event som de döpt till Sour & Bitter. Det är en middag som pågår mellan 16-24 den 10’e maj och där 250 personer har chansen att få delta till det facila priset av 520 danska kronor.

Redan när eventet presenterades i höstas så var det stort intresse och nästan alla platser reserverades direkt, men jag tror det finns ett gäng kvar för de som missat det hela.

Sour & Bitter är tänkt att representeras av två olika bryggerier – ett specialiserat på sura öl och ett på bittra. Det sura presenterades direkt och blev 3 Fonteinen där Armand presenterar lite av hans gamla öl, bland annat en butteljerad unblended lambic – den första någonsin. Det kommer även bjudas på den blend han och Tomme Arthur (Port Brewing/Lost Abbey) gjort samt massa annat spännande. Kommer även finnas Millenium och Malvasia Rosso.

Efter lite problem med den bittra delen då gamla bryggmästaren hoppade av så har det nu löst sig och Pizza Port kommer ändå att fylla den slot’en. Det blir öl från bryggeriets samtliga 4 platser (Pizza Port är bryggpuben och pizzerian som sedermera även blev Port Brewing). Totalt kommer 15-20 olika fatöl att finnas och för de som missar middagen så lär även CBC dagarna efter stoltsera med ett gäng av dessa.

För biljetter så mailar du till sourbitter@drikkeriget.dk

Fullständig öllista på vad som kommer att tillgås under kvällen:

3 Fonteinen
4 years old straight Lambic
Armand Debelder + Tomme Arthur blend
Armand’s 4 – Lente
Armand’s 4 – Zomer
Armand’s 4 – Herfst
Armand’s 4 – Winter
Framboos 2010
Malvasia Rosso
Millenium Geuze
Oude Geuze
Schaerbeekse Kriek

Jolly Pumpkin
Bambic 2011

Pizza Port
15 different taps!!

Port Brewing / Lost Abbey
Cuvee de Tomme 2008
Cuvee de Tomme 2009
Cuvee de Tomme 2010
Framboise de Amorosa 2010
Framboise de Amorosa 2011
Isabelle Proximus
Red Poppy 2009
Red Poppy 2010
Sinners 08 2008
Veritas 08

S B The Bruery
Acer Quercus
Burly Gourd
Faster, Bigger, Better, Bolder
Loakal Red
Marron Acidifie
Mischief Gone Wild
Oude Tart 2010
Oude Tart 2011
Salt of the Earth
Trois Poules Francais

Så var ännu en helg gången och ännu en helg utan att man känner att man gjort större nytta för världen än att göra sitt bästa för att minska antalet öl ett par dagar. Efter att i höstas ha stämt träff med våra Skånska ölkollegor och vänner i Ölrådet så kunde vi inte hålla oss utan styrde gemensamt upp en träff nere i Malmö följt av en helgdag i Köpenhamn. Jag som inte varit i Malmö och druckit öl tidigare och inte “gjort Köpenhamn” på det sättet man kanske borde tyckte så klart det var ett ytterst bra tillfälle att lära mig mer om hur ölsverige faktiskt ser ut. Redan på Ölbloggarträffen på SBWF i höstas så klickade vi och Ölrådet (och övriga Skånemaffian) då vi delar lite samma smak och ölfilosofi men också har en bra personkemi. Öl ska vara roligt som fan och gott och ölkultur går att sprida på så många sätt men görs lämpligen i grupp – så det är inte omöjligt att vi kan få se lite roliga samarbeten bloggare emellan i framtiden.

Efter ett försenat flyg ned till Malmö kom vi så ned och möttes av två glada skåningar då Balder och Henning från ovannämnda Ölråd mötte oss med flaggor och tysk pilsner – kan man få en bättre start? Det bar direkt iväg hem till Balder som skulle vara vår gäst under helgen där fler från Ölrådet samt ett par av deras respektive befann sig (för att fyllas på med än mer skånska ölfantaster). Korvar från Korvhuset och ost från Möllans ost åkte fram och i ölväg bockade vi av en hel radda goda öl (mer om dessa framöver) där väl främst Avery stoltserade med Meretrix, Margerethe och Rumpkin. Avery får nog lyftas fram mer när man pratar om bra amerikansk öl då de håller en galet hög standard på sina saker. Balder har en speciell kärlek till deras IPA som alltid finns i hemmet och efter att åter ha fått den i ett glas jag befogar över så kan jag bara konstatera att det inte är någon WOW-IPA utan snarare en IPA man vill ha hemma. Den är lättdrucken, lagom och jäkligt god vilket passar till så många tillfällen när du inte vill nörda loss eller att ölen tar över, du vill bara sitta ned och njuta av en god öl. Fick även prova en av Balders hembrygda öl, en julstout med Tomahawkhumle vilket också blev min 2000e öl vilket är lite kul. Andra minnesvärda öl var t.ex. hembryggarna Rüdbryggers maffiga dubbel-IPA Homerun IPA – en otroligt humlad IPA som hade grym balans för att ha så mycket humle i sig. Ser lovande ut, men mer om den och mer om samma gängs Snöman (Yeti-klon) senare i ett separat inlägg). Även Nøgne øs Sunturnbrew lades sig högt på kvällens topplista och den rökiga ölen som lagras riktigt bra passade utmärkt till de frasiga smörkringlorna från Snyder’s med senap och honung (Balder är tokig i dem, numera vi med).

Den stora överraskningen och sedermera en av kvällens mest minnesvärda öl var något som Henning kommit över – flasktappad Slättöl och The New InternationAle från Närke. Som ni vet så tappas inte deras öl (förutom Kaggen! och Stormaktsporter) på flaska så det var oerhört gott att få prova på detta och attans vad Slättölen var bra. Humlig så in i helsike och fräsch så det sipprade ut humletårar ur en. Närke visar att de är ett av, om inte landets bästa bryggeri. Efter denna ljuvliga gåva så bjöds det på mer fräschheter som den fina Orchard White från The Bruery och De Molen/Midtfyns X-Porter, även det fina saker som också finns/har funnits att tillgå via privatimport och eller via Systembolaget.

Vi skulle träffa Bröderna Ek från Brekeriet på Bishops Arms Savoy var planen vi satt upp på förhand, men med all öl och en stämning långt över vad som borde vara möjligt efter en lång arbetsvecka så blev det lite försenat. Förlåt säger vi men kul att ses får vi också säga. För till Savoy bar det och Ek’arna träffade vi. Det var intressant att se hur ölutbudet och ölpriserna skiljer sig mellan städerna, särskilt då Malmö ändå är en storstad (dock med närhet till ‘Ölmeckat Köpenhamn’). Utbudet var inte alltför olikt om än att det fanns betydligt mer dansk öl, men även lite annat som vi i exempelvis Stockholm haft slut på en längre tid. Beer Here Fat Cat (aj vad jag gillar) och en Thomas Creek River Falls Red Ale (skön rish red ale som dock började få lite gråa hår) avnjöts medan Brekeriet fick berätta lite om deras nya spännande bryggeriprojekt. Det hela kommer bli oerhört spännande med en tydlig inriktning på saisons och med tanke på deras lycka med Brekeriet som ölimportör så finns det stor potential.

Efter lite “nattaöl” med den ypperligt välbalanserade (nästan 15% alkohol) Det Lille Bryggeri 200, Sierra Nevada Bigfoot och Brooklyn Chocolate Stout (missa den inte på bolaget nu snart!) så var det lämpligt med lite sömn. Imorgon kommer mer om vad som gjordes i Köpenhamn och lite mer om fredagen i Malmö då jag fortfarande är lite trött efter alla trevligheter, så bare with me.

Något som vi varit oerhört dåliga på med i Sverige är samarbetsöl, i ölvärlden så häftigt omnämnt collaboration beers. Så när Jeppe på Evil Twin för någon vecka sedan hintade om att han skulle göra en samarbetsöl med en bryggare var det många som undrade vad som var i görningen (självgott kan ja säga att ja va först på att gissa rätt) och framförallt med vem. Nu är det klart att ölet ska göras med Henok Fentie (Omnipollo) och heta Russian Roulette. Men inte nog med det, Henok som tidigare bara har släppt ölet Leon under Omnipollo labeln har även mer på gång. Dels en samarbetsöl med våra vänner hembryggarna på Sea-Goat Brewing som snart blir klar samt att han i vår släpper sin andra öl under Omnipollo – Mazarin.

Men vi tar allt i tur och ordning.

Evil Twin/Omnipollor Russian Roulette

Henok berättar att han var i Köpenhamn i fjol i samband med att Bishop Arms skulle öppna sin nya pub i staden och väl där kom han över en flaska Evil Twin Disco Beer. En öl som han, och jag håller med, tycker har släktdrag med det egna ölet Leon. Under tiden han drack ölen började han skriva ett mail till Jeppe och ja, här är vi idag. Ölet som kommer att bryggas nu inom 1-2 veckor nere hos Amager Bryghus, kommer heta Russian Roulette och vara en “collaboration with a twist” och vara något helt nytt på ölkartan enligt Henok. Receptet blev klart och ingredienser blev inköpte nu igår så allt är i rullning. Ölet som kommer skeppas ut över världen och till USA kommer även nå Sverige genom Brill & Co i februari/mars om planen går som de hoppas. Och utan att avslöja vad ölen blir så hintar han om att den blir “right up your alley=)” vilket låter mer än lovande. Henok och Jeppe är båda superhyggliga typer och jäkligt bra på vad de gör så vi har fullt förtroende för dem.

 Omnipollo/Sea-Goat Brewing

Den andra ölen som samarbetats fram är tillsammans med Sea-Goat Brewing som jag skrivit om rätt mycket tidigare. De bryggde sin öl för ett tag sedan och den provsmakades nu igår. Ölen – skapad under den enkla premissen “mycket humle” har en maltbas av; pale, cara-pale, vete och crystal för att stå emot all humle. Med 40gram humle per liter (jämfört med t.ex. 10g humle p/L för andra humlebomber) är det en rejält humlad bastard vi på Manker Beer flörtar för att få smaka av. Oj, jag glömde, likt Pliny the Elder och andra mytiska IPAs är den dubbelt torrhumlad. Den här ölen och framförallt det här samarbetet har jag efterlyst länge. Några unga spännande och oerhört talangfulla bryggare gör något med en lika talangfull och noggrann bryggare och gör något utan att bry sig om vad man ska göra eller hur. Hoppas att det kan bli mer av det här samarbetet för det unnar jag verkligen båda inblandade.

 Omnipollo/Mazarin

Sist ut är en så ett kul litet avslöjande. Efter mycket arbete med Leon så kommer nu Omnipollos andra öl – Mazarin. Det är Karl Grandin (den oerhört skicklige grafikern som gör allt artwork, t-shirts etc åt Omnipollo men även egna snygga projekt) och hans förstfödde som gett namn åt ölet. Vi kommer få se ölet i mars och det är fortfarande ont om information i övrigt. Men verkligen kul med ett till Omnipolloöl.

Så, det var väl det. Tre nya öl med, från och av Omnipollo med andra ord. Två stpännande samarbetsbrygder och en helt ny bekantskap. Det händer saker i ölsverige direkt så här på nya året. Manker Beer ger det två tummar upp!

I början av januari drog stockholmskrogen Man in the Moon igång sin January Hop Madness, en IPA-festival som pågår mellan 3/1-2/1 och som erbjuder en massa gott på kranar och flaska. Bland de första ölen att kopplas på fanns bland annat  denna digra lista med goda humleöl. Det kommer fyllas på öl allteftersom och de har utlovat lite roliga saker från källaren.

Beer Here Hopfix (råg IPA)
Mikkeller Citra IPA
Mikkeller Summit IPA
Mikkeller Amarillo IPA
Mikkeller 19
Rated XXX
Djævlebrygg Dark Beast (cascadian dark IPA)
Indslev Hvede IPA
Hornbeer Julehumle IPA
Nøgne Ø IPA
Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
Cigar City/Grassroots Neither Dbl IPA
Flying Dog Raging Bitch IPA
Rogue Yellow Snow IPA
Ridgeway IPA
Meantime IPA
Brewdog Hardcore IPA
De Molen Vuur & Vlam
Anders Dubbel IPA
Oppigårds Indian Tribute
Närke Internation Ale
Sitting Bulldog IPA
Mohawk Extra IPA

Med andra ord en jäkla lista, nu har bland annat Mikkeller 19 och Cigar City/Grassroots Neither försvunnit men ersatts med Rogue Brutal IPA, Jämtlands IPA, Flying Dog Double Dog DIPA och Raasted Festival IPA. Så än mer gott vid utbytena, de har även fått in en hel radda godsaker på flaska – något som först inte var i fokus.

Som IPA- och jänkarfantaster så var såklart både Manker och M2 på plats första dagen för att inmundiga lite IPA, men med så mycket att välja på och så mycket som är så gott blev det att gå “back to the roots”. Ett av mina favoritbryggerier är Rogue, som jag tycker gör lättdruckna och “lagom” öl. Deras Yellow Snow har jag tidigare druckit på flaska, men en flaska som då hade lite ålder på nacken varpå jag ville uppdatera mig och det blev mitt självklara val att börja kvällen med.

Rogue Yellow Snow

Utseende: Lite tjockare och mörkare orangegyllene vätska med krämigt skum som kladdar ut fint i glaset.
Doft: Mycket fräsch citrusarom utan att ha något visst som sticker ut, lite i sedvanlig Rogue-nivå. Men som Rogueöl tycker jag ändå att doften är väldigt milt humlejuice’ig med olika frukter under all fräsch citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Beskan är mild på ett sätt som passar en session IPA (en mildare ipa du kan dricka flera glas av). Smaken har samma fräschhet som doften med gräddig fruktighet och betoning på citrusfrukter. Tycker den ligger riktigt skönt i munnen och är väldigt drickbar även om de värsta hop heads nog vill ha mer av en käftsmäll.

Betyg? – Bättre. Tycker den va finfin o smaken sitter kvar rätt bra. Saknas det en maltbas? Mnjae, kanske men jag tycker inte den är obalanserad eller spretig utan en bra IPA att sitta och dricka av en hel kväll.

Efter den gula snön provades Mikkeller 19 och Cigar City/Grassroots Neither som vi druckit tidigare och båda var lika bra som sist även om 19 gör sig bättre med någonting till (typ 19 Glas smårätter). Neither hade tappat lite kropp, men då har den också legat till sig någon månad, men trots det hade den samma fina smak av fruktpurée. Perfekt bevis på att IPA klarar sig bra även efter ett par månader. Vi smakade även lite av Djævlebrygg Dark Beast, en helt okey och något mildare cascadian dark IPA som dock inte övertygade mig helt. Då föredrar jag nog Stones ditos som har mer pondus. Bättre var i så fall Oppigårds India Tribute som var sådär syrlig och frukt- och citrusstinn som amerikanska IPAs är de de är purfärska, riktigt gott Björn!

Till slut fick jag så också pröva Eskilstuna Ölkulturs Anders Dubbel IPA, en öl jag alltid missar då den finns att tillgå där jag är. Med Pacific Gem, Citra och Columbus utlovas en rikligt humlig öl som dock ska variera i kvalitet enligt de som har druckit flera batcher av den, vad vet jag om det säger jag och tar in ett glas.

Eskilstuna Ölkultur Anders Dubbel IPA

Utseende: Mörk disig persikofärgad vätska med vitt kompakt skum med gräddig topp, så som jag vill ha dem.
Doft: Mycket aromer från humlefruktriket, lite som fruktpurée blandat med lite syrliga humlekarameller.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken har en stor samling fruktkarameller i sin skål. En oljig syrlighet som drar lite åt tvålhållet men som ändå är väldigt god. Däremot känner jag en aning bensin i smaken, vilket även övriga sällskapet kännar av. Det stör inte fullt ut, men är något som drog ned helhetsintrycket.

Betyg: Bra+. Smakar som en mildare Neither tycker jag. Mycket frukt och syrlighet med en bra beska och helt klart en IPA jag vill prova igen. För nu är det trots allt en liten varningstriangel runt det som jag uppfattade som bensin men det kan bero på allt från kranarna till att den kanske är väldigt färsk. Många IPAs tycker jag ska lägga sig i alla fall någon vecka för att växa in i smakerna då det i mitt tycke annars är lätt att hitta bismaker.
Det började bli dags att röra på oss då tanken var att vi dagen efter skulle avlägga ett lite längre besök och prova igenom än mer humlegodis. Med ett par single hop öl från Mikkeller på listan så blev avslutsölen något av det jag tidigare inte har provat – citran.

Mikkeller Single Hop 2011 Citra

Utseende: Tjock orangeröd vätska med kompakt skum.
Doft: Mycket citra så klart med sin karaktäristiska doft. Stor arom med dov frukt och viss nötighet. Passionsfrukt och grape med syrlighet och persika. Det doftar mycket och gott.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra.  Liksom doften är den lika fruktig som aningen nötighet med stora smaker av citrus, grape och passion, stjärnfrukt och mango. Lite mer smaker än vad jag annars tycker citra brukar ha som annars dragit mer åt citrus och grapehållet.

Betyg: Bättre-. Inte den bästa av single hop-ölen, men håller en lika hög kvalitet och växer hela tiden på en. Olika intryck och olika smaker med bra beska och fruktkaramell. En bra öl att avsluta kvällen med och ett bevis på att single hop-serien Mikkeller har satt ihop verkligen är riktigt, riktigt bra.

Så är ni i Stockholm och har ett par timmar att slå ihjäl och humlesuger faller på, dra då förbi Man in the Moon och prova lite IPA, vissa är i Sverige för första gången och de har verkligen lyckats få till en bra blandning av IPA från olika länder och med olika grad av beska, humlesorter etc.

I detta, det senate avsnittet av Manker Beer Diaries, går vi på djupet och undersöker senaste hypedrogen – humle. Humle började som en konservator för öl mellan Storbritannien och Indien och har sedan växt till att bli det alla pratar om, vill ha och i vissa fall kan bli arga för om det saknas. Nu kanske vi har gjort det här lite skämtsamt men det är en diskussion som är mer än berättigad tycker jag.

Både jag och M2 är extrema humletorskar och älskar vår humle, doften, smaken och lyckan den ger ifrån sig. Att få prova nya humlesorter och lära sig om hur dem samspelar. Men samtidigt börjar det gå lite till överdrift kan tyckas. Idag skrev jag om Sam Calagiones åsikter om ölsnobbism och det är intressant att relatera det här till svenska standards. Gör man inte mer extrema öl med mer beska, humle och smak – eller en galen mörk öl, så är det lätt att hamna i skymundan. Slottskällan Zero (eller Nelson för den delen) och Närke flera humligare öl är bra exempel på när man kan vända det till något roligt och ett bevis på att man kan om man vill. Samma med Oppigård Amarillo eller Sigtunas Summer IPA, bra humliga öl med mycket smak

Men många vill hela tiden ha mer och mer och tar man det jag skrev om häromdan gällande John Brus på De Molens sågning av många belgiska bryggerier så ser man lite vad jag menar. Då gällde det inte bara användningen av humle, men var likväl ett av hans argument för varför belgarna hade ramlat efter.

Så vad tycker ni, är humle en “innesak” eller är det faktiskt så att det mer komplexa och medvetna användandet av humle gett en helt ny nivå till hur öl kan upplevas. Måste humle och IPA bli mer och mer, beskare och beskare och komplexare och komplexare? Eller är det som exempelvis The Kernel gör rätt väg – enkla lättdruckna och ruskigt goda IPAs som inte måste bara överbeska eller blir obalanserade då man dragit i mer humle än vad ölet kanske klarar?