Italiensk öl är på verklig frammarsch och i Sverige finner vi numera LoverBeer, Baladin, Birraficio del Ducato och nu mera också Birraficio Grado Plato. Bryggeriet som grundades i Chieri, Turin grundades 2003 av Sergio och Gabriele Ormea. De ville skapa något annorludna, något som skulle kunna brygga öl utan inblandning från andra. Italienarna är ett passionerat folk och man brinner för all form av njutning vare sig det är öl, vin eller mat, något grabbarna ville ta vara på genom att hålla fast i att ölen skulle fungera väl med mat. Man byggde upp en bryggpub och fick fram två öl Spoon River och Sveva, en röd öl och en ljus öl som ackompanjerade den vällagade maten. Det skulle dock dröja 3 år innan man fick den första internationella ordern varpå de stolt kunde sända sin första öl utomlands. Med andra ord har de varit igång rätt länge och tack vare den svenska importören Original Brands kan vi nu också finna ölen i Sverige. 2008 fick man liksom alla mer framgångsrika bryggerier bygga ut och utöka produktionen vilket tvingade dem att flytta till Montaldto Torinese, lyckligtvis inte alltför långt ifrån den tidigare bryggerilokalen. Utbyggningen gav dem möjligheten att bygga in mer avancerad utrustning och man kunde nu börja styra jäsningen av ölen bättre och se till att ölen lagrades under optimala klimat. I samband med att man kunde brygga mer öl började man också att brygga fler öl och få in mer matprodukter. Så idag säljer de inte bara öl utan även olika tilltugg och röror som enligt de som provat dem ska vara mycket vällagade.

I samband med att bryggeriets kastanjeöl Strada San Felice släpps på Systembolaget nu på fredag bjöd Original Brands nyligen in till en provning av ett par av bryggeriets öl. Strada San Felice bryggs med malda kastanjer (rostade och orostade) och en flaska om 75 cl kommer att kosta 77,77 SEK vilket får anses vara väldigt prisvärt för en trevlig öl som gör sig utmärkt till höstens måltider. Vi provade ölet tillsammans med tre stycken olika pastarätter som kvällens värd, Rodolfino i Gamla Stan i Stockholm tillagat. Svamppasta, ostpasta och entrecotepastan var alla tre utsökta (rekommenderar ett besök om ni vill gå till en riktig italienare!) och bjöd på trevliga kontraster till ölets mjuka och aningen kryddiga ton. Osten mjukade upp smaken och släppte fram en fin sötma medan svampen fick en något kryddig känsla vilket även entrecotpastan bjöd på. Tydliga rostade toner med bra örtighet och milt rostad malt. Stundtals påminner ölet om en kraftig belgisk mörk ale medan det ibland är något mjukare och inte alls så kryddigt som det kanske känts just innan. Detta gör det väldigt användbart till mat så prova gärna istället för en flaska rött.

Vi provade också igenom ett par andra öl som alla stod ut som väldigt välbryggda även om vissa kanske var mer snäppet vassare. Främst tänker jag då på de båda ölen bryggeriet först bryggde – Svecia och Spoon River. Svevia (4.9% stark klassiskt tysk helles) bjuder på en brödig arom och smak med lätt fruktighet och tydlig pilsnermalt. Rund men med lite skön efterbeska. Traditionell men liksom alla bryggeriets öl med en modern, något amerikansk touch. Spoon River (5.6% stark amber ale) satte direkta spår i mig då den påminner om amerikanska Rouges Amber Ale. Karamellig och full av torkade frukt, bär och röda smultron. Mjuk och rund men inte direkt söt och även här är det just känslan i munnen som sticker ut mer än smakkomplexiteten. Färskhumlat och fräsch i en stil som lätt kan bli lite för torr, mat och humletrött.

Om de båda ölen visar var Italiensk öl står just nu så var Sticher (6.5% stark altbier) och Weizentea (witbier med grönt te) något sämre. Den första kändes för spritig, trots värmande karamell och nedtonad kryddighet. Tillsammans med mat så tonades alkoholen ned vilket var välkommet och min bords kollega och sommeliervän skulle rekommendera den med en entrecote med ansjovissmör. Weizentea drog mellan skumbanan, lime och gröna ärtor utan att någonsin hitta fram, det är inga fel på den men i jämförelse med många av dem andra föll den lite platt.

Min favorit var dock Melissa, en 6.5% stark ale med honung som Sergio själv rekommenderar till ljusare kött såsom kalv, hare eller gås.  Honung i öl kan lätt ta över om ölet blir för sött eller om honungen tillåts ge för mycket smak, men Melissa klarar det. En underbar arom med tydlig honung har allt – syra, sötma och kryddighet, allt med ett trevligt djup. Påminner om godisar och överlag är den riktigt välbalanserad och jag skulle inte tveka på att ta fram den som en välkomst- eller efter-maten-öl.

Slutligen vill jag lyfta fram de båda ölen Kukumerla (en 10% stark Winter Warmer eller Barley Wine) och Arabica Porter (endast 4.5% stark porter fullmatad med kaffe). Kukumerla var en typiskt värmande höst-/vinteröl som i god modern amerikansk stil har en tydlig sötma, men också viss syra. Smakregistret spänner från brittisk julkaka till apelsiner, torkade apelsinskal och karamell. Arabican var lite speciell och delade provningspanelen, vissa gillade den låga alkoholstyrkan och hur kaffet kommer fram medan andra tyckte att den var något mesig och obalanserad. Jag tycker att den var trevlig sett till vad det är och om doften var underbar av nybryggt kaffe så var smaken ren, trevlig men alltför kort och enformig. Återigen tror jag dock att den fungerar fint med mat och även här ser vi exempel på hur bryggeriets röda tråd spinner vidare, öl och mat hör ihop minst lika mycket som vin och mat.

Om man ska sammanfatta mina första intryck av bryggeriet så är de positiva. Det jag gillar med Grado Plato är att samtliga ölen är enkla, rena och har en röd tråd men framförallt att man lyckas balansera traditionella stilar och öl med en modern touch. Det är ofta man går “all in American” på öl och drar i mer humle, höjer alkoholstyrkan eller låter en spännande ingrediens bli för tydlig, vilket är synd. Här har man arbetat fram samma moderna tänk men utan att låta det gå för långt. Det gör att man får öl som är intressanta och goda att dricka som de är men som också fungerar väldigt bra till mat. Jag rekommenderar er en flaska Strada San Felice men också att hålla vidare koll på Italiensk öl, för vi kommer att få se mer av ölen framöver. Vill ni veta vart just Original Brands levererar så skulle jag tipsa er om att dra dem ett meddelande på Facebook.

Buon appetito

Det har skett mycket i Sverige under året vad gäller nya importörer som poppat upp och tagit för sig medan redan etablerade har hårdsatsat eller sett bryggerier gå till andra. Nu är det dags för ännu ett bryggeri att byta svensk distributör och det är inte vilket bryggeri som helst, utan ett av de som funnits på marknaden en längre tid – North Coast. Vi ramlade nyligen in i en representant från bryggeriet som berättade att man initierade en undersökning av marknaden i hela Europa för att se hur möjligheterna för distribution ser ut då man själva kände att det var dags att växa ytterligare. Senaste året har vi sett liknande flyttar med flera stora amerikanska bryggerier, både nationellt och internationellt.

I takt med den ökning av intresset för amerikansk öl som vi sett över hela världen så har många bryggerier också vuxit väldigt fort varpå deras möjligheter till bredare distribution nu ser annorlunda ut. Därför vill många hitta partners som kan tillgodose detta och tyvärr är väl det som nu sker något vi lär få se mer av, då det trots allt är business för bryggerierna. Vi ser samma utveckling i USA där många bryggerier har fått dra sig ut vissa delstater för att satsa hårdare på de egna hemområdena, men också för att satsa mer på viktigare och större marknader.För North Coasts del står det klart att det är Galatea som nu skrivit avtal med bryggeriet från USAs nordvästra kust.

Fördelen är att vi nu kanske får lite mer öl från bryggeriet till krogarna runtom i Sverige och att man kanske kan finna synergieffekter med att samordna transporter etc från västkusten, som t.ex. fler bryggerier och/eller lite lägre priser. Något Galatea redan gör med bryggerier från Colorado. Nackdelen är väl som vi diskuterade i det rätt omtalade inlägget om den svenska importörsscenen att det har blivit en annan maktbalans än tidigare – på gott och ont.

Vi rotar inte mer i det utan konstaterar bara glatt att vi kanske får se än mer North Coast på krog och Systembolaget och det är vi hemskt glada för.

När den då 10% starka Brewers Reserve Barley Wine från norska Lervig Aktiebryggeri först kom tyckte jag att den var väldigt bra men lite obalanserad. Ölet fick sedan bli något starkare och är idag 13% starkt, varsamt humlat med den brittiska humlesorten East Kent Goldings och trots högre alkoholstyrka och fem månaders lagring på bourbonfat (Makers Mark) så är ölet på något sätt mildare och mer balanserat. Missa inte vår intervju från SBWF 2012 med amerikanska bryggmästaren Mike Murphy.

Ölstilen Barley Wine är lite knepig att komma över på Systembolagets hyllor då ölen ofta är lite kraftigare och starkare än andra ölstilar. Trots att ölen nästan alltid utvecklas väldigt bra om de fåt stå något år så kan jag förstå om man å Systembolagets sida inte vill lagerföra massa högprocentiga öl år efter år som kanske inte säljer i särskilt stora kvantiteter. Därför är det oftast till beställningssortimentet och/eller webbutiker, utomlands ellet krogen man får gå om man vill ha en riktigt bra Barley Wine. Lyckligtvis brukar vi få många guldkorn inom stilen som exklusiva speciallanseringar, så då gäller det att bunkra. Framförallt är det då Sierra Nevada Bigfoot, Stone Old Guarding, Great Divide Old Ruffian och Dieu du Ciel Solstice d’Hiver som jag tänker på. Just nedan öl finns inte att få fatt på just nu hos Systembolaget (dock ett par andra öl från Lervig) men importören Brewery International hälsar att man kommer att få in från den nya batchen inom kort, samt att nedan finns med på Stockholm Beer and Whisky Festival om någon vecka!

Lervig Brewers Reserve Barley Wine

Utseende: Matt brunsvart vätska med litet cappucinofärgat skum som lämnar lite skumrester längsmed kanten.
Doft: Värmande alkohol med härliga spår av mörk karamell, sultanrussin, mörkt socker och sviskon. Nu börjar man finna rätt på näsan och alkoholen sticker till men den mysiga sötman och chokladaromen lyckas hålla upp balansen. Fina toner av torkad frukt och en aning örtighet.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mjuk, len och rätt tunn men på ett riktigt fint sätt. Sammetslen och välsmakande med nötter, choklad och russinvin men ändå med härligt sting av alkohol och bourbon. Just russin sticker ut och vaniljtonerna från bourbonlagringar gifter sig fint med värmen från alkoholen och träkaraktären. Smakrik men skumt nog lätdrucken.

Betyg? – Bättre. En ypperlig Barley Wine som har stinget, det mjuka lena, smakerna och helheten på plats. Jag tycker att man tune’at in den fint och även fast jag helst tar fram den en ruskig höstdag så fungerar den fint en småvarm sensommardag.

Det finns många legender och många historier kring bryggeriet i våra hjärtan, Cantillon. Det kan ju känns som ganska normalt när det är ett så pass anrikt och gammalt bryggeri men historierna övergår ibland till verklighet, ibland även vice versa. Denna historia är en av de berättelser som får våra ölhjärtan att ta ett skutt och våra stora munnar att tystna, och visar på att legender ibland kan vara verklighet.

Det var en tämligen vanlig dag i augusti, en tisdag närmare bestämt, vi hade samlat delar av MankerBeer för att en god vän från Amerika var på denna sidan pölen. Vi åt god mat, hade trevliga samtal om öl, livet och allt annat. Vi provade fantastiska öl från USA som Manker nog kommer berätta närmare om vid andra tillfällen. Efter vår trevliga middag, var det Akkurat som stod på vår agenda, när vi väl är där placerar vi oss längs bardisken. Vi ser att Stene, Akkurats ägare står bakom kranarna och jobbar, vi hälsar så som man sig bör. Vi surrar på om en massa olika saker och under tiden dricker några av oss den fantastiska handpumpade Skebon med fläder (Sambucus Superbia), en trevlig kväll helt enkelt.

Nu är det händelsevis så att vår kära amerikanska vän är hel torsk på hjortron vilket gör att valet av öl från källaren var självklar, Cantillon Soleil De Minuit. Käre tid vad den ölen har utvecklats till det bättre. De tidigare något fenoliska smakerna av plast och eller gröna hjortron var helt borta, ölet hade börjat få den fantastiska smaken av lagrad lambic samtidigt som frukten hade fått en skjuts fram av bland annat kolsyra men även av tidens tand. Vi var alla i konsensus gällande ölet i våra glas, det här har en extrem potential, och med tanke på historierna vi hört angående första batchen Soleil från 1999 så hoppas vi på att den kan åtminstone få en närliggande smaksensation inom ett par år. Klart redan nu är att alla tvivlare bör ta sig till Akkurat för att åter testa en flaska, för det här är en helt annan öl än tidigare.

Vi fortsätter att dricka goda öl och prata om livet i allmänhet, samt hjortron och hur vår ena amerikanska vän förklarar att hon aldrig riktigt har provat hjortron. Stene går i väg ett tag medan vi provar den läskande Nynäshamns Mellanskär Melon & Gurka vilket är ett otippat lyckat experiment. Till slut kommer Stene tillbaka, med ett leende som säger allt och ingenting, han log från öra till öra. Med sig hade han en gammal omärkt flaska. Han öppnar och häller upp ger alla ett varsitt glas av den ölen som kanske, eller nej, definitivt är den mest svårfunna Cantillonölen på planeten jorden. Vad han häller upp till oss är Soleil Batch 1, 1999. Vi var hänförda, när man väl fick stoppa näsan i glaset fanns där så extremt mycket frukt. Hjortron, verkligen så otroligt mycket hjortron. Men även andra konstiga frukter som jag inte förstod hur de kan finnas i glaset, passionsfrukt, papaya och ananas. Även när ens egen näsa inte var i glaset så kunde man få puffar av doften bara någon rörde flaskan eller rörde på sitt glas. Det var ett magiskt ögonblick. Ölet är en dröm att få prova för alla lambicfantaster och framförallt för de som verkligen gillar den nya batchen men drömt om att få prova den tidigare. Jämfört med den nya så hade 1999 inte bara en enorm komplexitet med frukt och bär utan djuper i aromen och kraften i både smak och doft vilket man inte kunde tro att en fruktlambic skulle ha efter 15 år i en källare.

Tyvärr måste vi berätta att denna öl inte finns att beställa på Akkurat utan Stene hittade någon flaska när han städade i källaren, och av någon anledning som vi är så oerhört tacksamma för, öppnade han den med oss.

Stene berättar historier om hur de tidigare hade så mycket Soleil 1999 att de till och med gjorde Moules De Soleil (musslor gjorda med Soleil 1999) de hade så mycket att de inte visste vad de skulle göra med all öl. Det var ju så att efterfrågan på lambic har ju varit extremt låg till för ungefär 4-5 år sedan, medans Cantillon nu nog är ett av de mest eftertraktade bryggerierna.

Vi vill även ge ett till offentligt tack till dig Stene Isaksson. Inte bara för att du öppnade en en flaska, men ett stort tack för det med. Men utan dig hade så mycket som vi älskar gått förlorat genom de svåra åren! Tack! Du är en ölhjälte! Eller det är nog mer Akkurat att säga öllegend!

Äntligen (?) börjar sommaren gå mot sitt slut vilket innebär att augustis nyhetssläpp på det alltmer omdiskuterade Systembolaget närmare sig. Redan imorgon tar vi steget in i augusti varpå ni finner ölen nedan på hyllorna runtom i landet eller genom deras webbeställning. Några av ölen i listan längst ned saknar smaknoteringar vilket beror på att T7-ölen oftast inte finns på Systembolagets skribentprovning. Däremot vill jag slå ett starkt slag för Siren och Cigar Citys samarbetsöl som är en himelsk kaka till öl, full av smak, karaktär och i stort en underbar öl. Likaså är Trois Dames ett guldkorn i importören Constant Companions portfölj och detta bryggeri från Schweiz har såhär långt imponerat på mig med härliga tolkningar av mer klassiska ölstilar, ofta med någon twist. Två öl är med på släppet och båda är väldigt spännande och finns med i min gottepåse imorgon. Höstens nyheter börjar sakteligen trilla in och förutom det att Systembolaget från senare i höst kommer att återgå  till två släpp per månad så vill jag påminna er om att kika framåt och inte bränna hela ölbudgeten redan nu.

T5
Dugges Lingonbärliner
En syrlig witbierarom med nätta inslag av mjölkigheten i en Berliner Weisse. Smaken är frisk med en torr lingonsyrlig beska. Liksom Bärlinern saknar den viss laktomullighet för att påminna om de moderna amerikanska tolkningarna men jag gillar verkligen lingonsyran och sett till att den bara är 3.6% stark så är den utomordentlig som läskande fördrink på sommaren. (Betyg: Bra(+)).

North Coast Brewing Company Old Stock Ale
En gammal favorit som med sin alkoholvärmande kola och karamellbetonade doft och smak är utmärkt en ruggig kväll. Ung har den en tydligare sötma och alkoholen och karamelligheten är ännu lite ifrån varandra, men ge den ett år eller två och du har en riktigt bra upplevelse framför dig. (Betyg: Bättre).

Founders Rübaeus
Lite mer tryck i kroppen jämfört med ölet ovan, men så ligger en ordentlig ale i botten. Ölet har rätt så tydlig sötma som ger mörkt sockrig bas till smaken av hallonkorn och mörk hallonkräm. Inte lika frisk som sist jag drack den men en trevlig fruktöl med bra inslag av vildhallon. (Betyg: Bra+).

Brasserie de la Senne Zinnebir
Härlig torr och ren beskamed torra citronskal, vita innandömet i ctirusfrukter och kryddig ljus malt. Perfekt törstsläckare och härlig matöl! (Betyg: Bättre).

Brasserie de la Senne Taras Boulba
Lite mildare (och alkoholsvagare) än Zinnebir men även här är det ljus kryddig malt, om än med mer inslag av apelsin och lite sötare citrusfrukter, om än med samma torra, citrusbeska slut. (Betyg: Bättre).

BrewDog IPA Is Dead Multipack
EXP 366: Grön arom med melon, tropik och stjärnfrukt. Smaken är trevligt fruktig med både inslag av tropik men också mer aggressiv grönhumle och mynta. (Betyg: Bra(+)).

Comet: En lite sötare arom och smak med lättorkad persika, aprikos och örter. (Betyg: Bra).

Amarillo: Tyvärr kommer Amarillon bort i basölet tycker jag och du får mer smak av potpurri av fruktighet utan riktigt tydlig riktning. (Betyg: Bra(-)).

Kohatu: En aningen mer karibisk humletouch med banan och karibiska cocktails. (Betyg: Bra(+)).

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest
Ljus fruktighet med en stabil maltkropp som ger ett djup i doft och smak, men utan det bitvis kladdigt maltiga. Smak av barr, grape och persika. Beskan gör sig bra som en “mellanklass”-öl där nedan öl får representera den högre nivån av beska. (Betyg: Bättre)

Duvel Tripel Hop 2014
Riktigt trevlig arom och smak med stor närvaro av örter, syrliga frukter, mandelmassa och . (Betyg: Bättre).

Coronado Idiot IPA
Hederlig jänkar-IPA med grape, maltsötma och en reäl portion beska. Ren och levererar precis det man förväntar sig, men kanske att den är lite för snäll i eftersmaken och känns aningen trött. (Betyg: Bra-).

Avery The Maharaja Imperial IPA
Pang på som alltid med en av mina favorit-IIPA’s. Det snålas inte på den markerade beskan och den tydliga humlenärvaron, och då är ändå ölet någon månad gammal. Tillräcklig sötma för att balansera ner beskan och både smak av grape, stenfrukter och eldiga örter. (Betyg: Bättre).

Drie Fonteinen Zwet.be
Unkna träplankor och medvetet syrad porter både doftar och smakar som det låter. Trots den syrliga kaffe- och espressosmaken så är det inte så att det tar över och bara blir konstigt även fast man vid första klunken undrar vad man gett sig in på. Skulle nog ha den till tilltugg eller mat då jag tror att vissa kan störa sig på smaken i längen, men uppfriskande och spännande. (Betyg: Bra).

Great Divide Brewing Co 20th Anniversary Ale
Druvjuicen friskar verkligen upp den belgiska alen och ger en delikat druvsmak till den delvis torra men delvis lite estriga och kryddiga belgiska alebasen. Det är lättdrucken om än smakrikt och ölet är trots allt på 8% så det är lätt att luras av dett lätta kropp. (Betyg: Bra+).

To Øl Sort Mælk
Sött mörker med bränt läder, tjära och mycket inslag av tobak. Eftersmaken av “bränt” sitter kvar länge. (Betyg: Bättre-).

Yo-Ho Brewing Company Tokyo Black Porter
Se tidigare recension.

T6
Great Divide Brewing Co Hercules
Kraftig söt grapesmak med brinnande humlekottar och rivigt slut. Drar lätt åt en upphumlad amerikansk Barley Wine och det är inte en frisk, lätt IPA det här utan ett humlat öl för dig som gillar drag i smaken utan att för den delen få en för besk öl. (Betyg: Bättre).

Lost Abbey Carnevale
Estrig amerikansk belgotolkning med passionsfruktsjuice och billig tropisk saft i en belgisk ale. Det låter värre än vad det är, för det är även lite melon, mandelmassa och torra ljusa träskivor. En brettad saison som också fått en rejäl dos humle bör smaka såhär och det är rätt friskt, om än smakrikt. (Betyg: Bra+).

Summerwine Mokko Milk Stout
En Sweet Stout där man nu funnit rätt mjölksyrekultur för att få en mjölkgräddig härlig stout på lagom 6%. Lättdrucken och god och påminner om mormors chokladpudding. Inte tung eller kraftig nog för att bli värmande eller för stor utan hela tiden lätt nog för att man ska kunna ta ett par flaskor efter varandra, eller till något rökigt från grillen. (Betyg: Bättre-)

T7

Brooklyn Brewery Wild Streak
En vinös syrlighet som går åt riktigt gamla champagner eller ljusa viner får sällskap av lite ostiga inslag och viss ljust fruktig funk. Lättdrucken och förhållandevis fräsch och på något sätt ser jag den som rätt elegant och liksom Sorachi Ace som ett bra sällskap till en god måltid mer än som en öl du tar fram på festen. (Betyg: Bättre-).

Clown Shoes Genghis Pecan
Doft av aningen rökiga träpinnar men också en mild mörk sötma som ger väldigt trevligt sällskap till tonerna av rostade nötter. Mjäll, lättdrucken och riktigt jäklans god. 7% gör den inte för jobbig att dricka en flaska av och priset för en bomber på 65 cl är helt okey. (Betyg: Bättre(+)).

Clown Shoes Blaecorn Unidragon
En rejält smakande Russian Imprial Stout som har ofantligt mycket mörk malt i sig, men blir inte bränd, spritig eller tung i smaken – utan bara rejäl! Mörkt trä, tokstarkt kaffe och bitter kakao. Riktigt smakrik och riktigt himla bra! (Betyg: Bättre(+)).

Boulevard Smokestack Series Rye-on-Rye
Rye’n härliga smak tränger in ordentligt i den söta rye ale’en, men ett varningens finger till er som inte gillar rye whiskey – här är det all in på härligheten. Sötma, kryddighet, brännande alkoholen (som dock inte är spritig, bara väldigt tydlig). En favorit från ölmässan i Göteborg och visar att den fortfarande är riktigt smakrik och god. (Betyg: Bättre (+)).

Boulevard Smokestack Series Imperial Stout
En riktigt kraftig imperial stout med mörk malt men ändå en viss syra och inslag av whiskey som ger lite syra och träkaraktär. (Betyg: Bra+).

Bearded Nurse Barley Wine
Grön melon, humle med hög alfasyra och lite kladdig grape gör att jag känner mer att det drar åt amerikansk DIPA än Barley Wine. Karamell och kolasmaken är väl där men det är lite ljusare och kanske att den ska få sitta lite för att börja utvecklas mer åt en Barley Wine. (Betyg: Bra).

2014-08-01 Exklusivt släpp

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Sedan 2005 har Jean Van Roy förärat Ølbutikken i Köpenhamn en egen öl, Blåbær Lambik, idag rankat som världens bästa fruktlambic på RateBeer. Ölet har släppts årligen med uppehåll 2006 och 2008 men istället fått dubbla batchsläpp 2007 och 2009 och sedan 2010 har det rört sig om ungefär 400 limiterade liter av den här underbara och på många sätt eftertraktade blåbärslambicen. När ölet släpptes första gången 2005 så kom det bara 50 flaskor på 75 cl vardera. Sedan 2006 har den dock kommit både i flaskor om  75 och 37.5 cl vilket har gjort att fler har kunnat få prova på ölet. Jag fick själv prova på ölet för första gången 2012 och minns det då som en öl som verkligen levde upp till hypen men det är först sedan jag började grotta in mig på Cantillon med Surisarna som jag riktigt förstått hur mycket de här speciella lanseringarna från Cantillon betyder för fantasterna. Därför är det extra kul att MankerBeer var först med att kunna gå ut när årets släpp av Blåbär skulle ske. Morten Valentin Eilertsen, ägare av Ölbutikken hälsade då att den nu än mer limiterade ölet bara skulle släppas om 30 flaskor av 75 cl och runt 70 små flaskor. 300 danska för en stor flaska och 150 för en liten. Anledningen till den låga mängden flaskor är dels att det blev en mindre batch av ölet samt att man vill behålla flaskor på Ølbutikken för “drink-in” (du får dricka ölet i butiken). Räkna med kö och både en och två skäggprydda herrar med blickarna på blåbär.

Morten själv meddelar att han har mycket att göra men att han också är otroligt glad över et här släppet och eventet, han hoppas på en riktig festdag. Solen ska skina, han har fått in flera nya spännande öl från Amager Bryghus och förväntar sig glada ölälskare från hela världen. Tyvärr är det få flaskor och man är på förhand medvetna om att inte alla kommer att kunna få köpa flaskor, därför är det bara en flaska per person, du kommer inte att kunna reservera flaskor och ja – såklart kostar dem pengar. Men som han säger, de som verkligen gillar gott öl har bara att glädja sig och de med sura miner ska inte få förstöra den här dagen. Morten själv menar också att Blåbär 2014 måste vara en av de bästa han har provat.

Tid och datum för släppet är 19.10 den 31 Juli.